we were ment to stay togehter

jag fattar egentligen inte varför jag plågar mig själv
varför jag går egenom bild efter bild, minne efter minne, låt efter låt
som allt påminner om just dig
imorse vaknade jag utan att äns tänka på dig,
en hel timme tog morgonen utan att jag hade en ända tanke på dig
jag älskade den timmen
såfort du välde över mig, skönk allt annat, magen krampa
och ryggen vreds hundra gånger om och tillbaka igen
du har väldt över mig dom senaste veckorna, vart jag än är
vad jag än gör, vem jag än är med
du har på någotsätt förgiftat mig, dragit upp mig och sedan tryck ner mig längre än någonsin förut


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0